Hej alla fina! Tack till er alla som har skickat en hälsning och som undrat hur jag mår. Jag har inte skrivit något på länge och det är för att jag fick ett riktigt bakslag av Sahlgrenska….
Utav 19 ägg som befruktades så kom måndagen den 3:e april för att ringa och höra hur många vi fick till frysen. ringde vid 8:20 och de ringde upp 10 minuter senare.
Sköterskan sa då att 5 hade frysts… men direkt så ångrade hon sig och sa 3. Jag blev helt stum och var så nära till gråt, även om jag var på jobb…
Sköterskan kunde inte förklara varför det bara var 3 men det kändes som att hon hade lite bråttom och sa snabbt hejdå. Det var jättejobbigt, jag kände mig totalt krossad.
Där just då mailade jag hon som är ansvarig för oss, vår kontaktperson på Sahlgrenska. Vet inte om jag nu egentligen ångrar mig att jag gjorde det…
Hon mailade att hon skulle titta på journalen och så be någon ringa mig igen då hon hade varit förkyld och tappat rösten.
Några timmar gick och jag kände mig fruktansvärt hemsk… all min hopp försvann där och då. Det blev inte bättre av att gå och fika med arbetskollegorna, varenda jävel har barn och det är DET ENDA de pratar om VARENDA GÅNG!
De klagar hur jobbigt det är ibland med att ha barn och så skojar de lite om ”tänk om man inte hade haft de, då hade man kunnat dricka lite mer vin men då hade man ju inte kunnat pussa de godnatt och det är ju så gulligt”… bla bla bla.
Mobilen ringde och jag fick plötsligt ett glädjande besked: det var inte 3 utan 5 st! Det var bara det att då jag ringde så tidigt så höll de precis på med att frysa in de och protokollet var inte klart.
Tänk att 2 ägg till kunde vara så glädjande!! 3 ICSI och 2 naturligt befruktade.
När jag la på luren så kände jag en smärta i livmodern. Sprang in på toa och mycket riktigt, mensen kom igång.
Hade inte tid att ringa tillbaka till kliniken så jag bad min man ringa och be de ringa upp så att vi kommer igång med planeringen för återinsättning.
Vad händer?
Jo de ringer och säger att de inte kan göra en insättning då min ansvariga läkare (hon jag mailade till) hade satt stopp för det då hon såg vad jag vägde när jag var inne för äggplockning. Hon vill att jag går ner de 4kg jag gick upp nu igen mellan januari och äggplocket.
Återigen drogs jag ner i det mörka….
Sköterskan som berättade om detta bara repeterade: du måste ner i vikt, hela tiden.
Stackarn fick då mitt vrede, jag skrek mot henne: SLUTA REPETERA SOM EN PAPEGOJA! Ge mig istället ett datum så att jag kan ha ett måldatum, jag kommer annars inte kunna gå ner i vikt fattar du väl, min hjärna funkar så. Hon svarade, nej det går inte att ge dig ett datum du måste ner i vikt.
Jag blev sjukt arg och till slut så sa hon att hon inte ville prata mer med mig för att jag var så upprörd. Nä då lägger vi på då så kan du gå och prata goja med någon annan, se till att läkaren ringer mig istället.
Samtidigt som jag mådde dåligt över att ha fräst till en människa sådär så var jag arg över att just hon betedde sig på det viset, hon måste väl förstå hur känsligt detta är.
Mycket riktigt…. sköterskan förstod och ringde upp mig efter några timmar.
Hon beklagade över att det hade blivit som det blivit, hon hade blivit jätteledsen men förstod också min frustration. Hon hade sen gått in till läkaren och bett om ett datum, läkaren vägrade. Då stod sköterskan på sig och sa till läkaren att det inte var ok och att hon skulle sätta ett datum med mig ändå. Läkaren hade då svarat med att det är då upp till sköterskans egna ansvar att följa upp. Det lovade sköterskan göra!
Denna fantastiska sköterska hade alltså förstått min frustration, rädsla och att sista hoppet hade lämnat min kropp.
Jag kan inte tacka henne tillräckligt! Hon är nu min hjälte!
Vi satte datumet fredagen den 5e maj. Hon kommer då att ringa och fråga mig om vikten. Om jag lyckats gå ner så sätter vi igång med Provera för att sparka igång mensen och därefter hormontabletterna. Om jag inte har lyckats gå ner så sätter vi fram datumet en gång till.
Hon var också så himla go och sa att jag var välkommen att ringa och fråga efter henne om jag behövde pepp-talk eller bara en tröstande röst. Hon är säker på att jag kommer att klara detta och att jag kommer att bli mamma.
Som ni förstår nu så mår jag bättre men jag är inte helt där än. Jag har nu köpt en crosstrainer och tränat varenda dag! Har gått ner 2 kg nu! Nu ska jag kämpa på att gå ner ännu fler! Så jag sitter knappt framför datorn längre, är ute och motionerar mig till mammadrömmen. Håll tummarna för mig!
Lyckas jag inte så kommer jag gå sönder och jag vet inte om jag kommer att klara det en gång till….
TUSEN TACK till alla systrar som skickat tankar!! ❤ ❤ ❤
IVF bullen 